Förintelsen
Sammanfattning av förintelsen
Som en del i sitt politiska spel nyttjade Adolf Hitler och hans nazistparti de antisemitiska stämningar som fanns i Tyskland och världen för att samla den tyska befolkningen kring sig själv och sina politiska mål att återupprätta ett stortyskland. Det som inledningsvis var propaganda övergick till en målsättning; att judarna skulle emigrera från Tyskland. Inskränkningar i medborgerliga rättigheter övergick i misshandel, mord och förföljelse. I skuggan av andra världskriget beslutades den ”slutgiltiga lösningen” där elva miljoner judar skulle avrättas i förintelseläger. Förintelsen ägde rum 1933-1945 och var ett av de värsta övergrepp som mänskligheten skådat, under perioden avrättades minst elva miljoner människor, varav minst sex miljoner judar.
Bakgrund till förintelsens inträffande
Antisemitiska strömningar har återkommande förekommit i samhället under mycket lång tid. Nazistpartiet i Tyskland utnyttjade dessa negativa attityder i samhället, men även till exempel de hårda villkoren i Versaillesfördraget (fredsfördraget efter första världskriget), för att stärka sin popularitet. Judarna fick skulden för den depression som rådde i Tyskland under 1920-talet. De hävdade att en människas beteende berodde på arvsanlagen, att det fanns bättre och sämre anlag och att dessa berodde på rastillhörighet. De hävdade den s.k. ”ariska rasens” överlägsenhet och skapade en uppfattning att den ”judiska rasen” bestod av underlägsna arvsanlag som ledde till ett samhällsfarligt beteende. Nazistpartiet använde även fientligheten mot judar i den politiska kampen mot kommunistpartiet, då flera framstående tänkare bakom kommunismens framväxt varit judar.
Nazistpartiet växte sig allt starkare i Tyskland under 1920-talet och i januari 1933 blev Adolf Hitler tysk rikskansler, strax därefter enväldig Führer. Det dröjde inte lång tid innan det första koncentrationslägret inrättades i München. Syftet med koncentrationsläger var, i skillnad till de förintelseläger som senare inrättades, främst att kunna hålla politiska motståndare fängslade.
Judarna förblev under 1930-talet en bricka i Hitlers politiska maktspel för att ena Tyskland bakom Hitlers mål att återupprätta ett stortyskland med en ledande position i Europa och världen. Det faktum att judar innehade maktpositioner i samhället både inom myndigheter, banker och affärsverksamheter nyttjades skickligt i propagandan. När rättigheter fråntogs judarna öppnade det möjligheter för andra medborgare.
Judiska affärer började bojkottas, judar tvingades lämna myndighetstjänster. 1935 infördes de så kallade Nürnberglagarna där judarna miste flera grundläggande medborgerliga rättigheter. På detta följde allt mer långtgående inskränkningar. Egendom konfiskerades, judiska butiker och synagogor brändes ned, misshandel och till och med mord ägde rum. Detta kulminerade i den så kallade Kristallnatten som ägde rum mellan den 9 och 10 november 1938 då flera hundra judar mördades och ca 30 000 judar fördes till koncentrationsläger. Målet var dock än så länge att förmå judarna att emigrera från Tyskland.
Förintelsen, en del av Andra världskriget
Efter att andra världskriget inleddes 1939 kulminerade förföljelsen av judar i spåren av kriget. Den judiska befolkningen i erövrade städer tvingades flytta in i överbefolkade ghetton, där enbart judar bodde. Ingen släpptes därefter in eller ut och många dog av svält och köld. Rena avrättningar ägde också rum. Metoderna blev allt grymmare efter inledandet av fälttåget mot Sovjetunionen, den så kallade Einsatzgruppen sattes upp, de färdades tätt bakom fronten, samlade in och massavrättade judar främst genom arkebuseringar.
I januari 1942 ägde den så kallade Wannseekonferensen rum under ledning av Reinhard Heydrich. På konferensen deltog höga företrädare för nazistpartiet, SS och säkerhetstjänsten. På konferensen beslutades den ”slutgiltiga lösningen av judefrågan”. Man beslutade att 11 miljoner judar skulle mördas. Heydrich fick i uppdrag av Hermann Göring att genomföra detta i samarbete med SS-ledaren Heinrich Himmler. Det är inte känt om detta skedde på Hitlers order då Hitler inte hade någon framträdande roll i detta men var i vart fall väl införstådd med vad som skedde.
Det var efter Wannseekonferensen som de första rena förintelselägren, såsom Auschwitz-Birkenau, började byggas. Även om de som internerades i lägren också användes till tvångsarbete var lägrens främsta syfte att avrätta människor, främst judar men även andra människor som ansågs lägre stående, tex krigsfångar och oliktänkande. Det experimenterades med olika avrättningsmetoder, men den vanligaste metoden för avrättningar kom sedermera att bli gasning med Zyklon-B. Ett mycket stort antal människor avled även på grund av svält, kyla och misshandel, men även som resultat av medicinska experiment. Judar deporterades från ockuperade länder i Europa och från de upprättade ghettona och transporterades under hemska förhållanden till förintelselägren. Offren fråntogs alla värdesaker och tillhörigheter för att nyttjas till den tyska krigsansträngningen.
Det är omöjligt att i efterhand fastslå hur många människor som föll offer för förintelsen. Beräkningar tyder på att det var i vart fall elva miljoner människor, varav minst sex miljoner var judar. Offren kom från samtliga europeiska länder som ockuperades av Tyskland under andra världskriget, de flesta dock från Sovjetunionen och Polen. Som fångar vid Auschwitz-Birkenau satt bla svenskarna Cordelia Edvardson, Zenia Larsson, Emerich Roth, Sioma Zubicky samt Benny Grünfeld.
Vad hände efter förintelsen och Andra världskriget?
Under 1920- och 1930-talet fanns många människor och politiker i världen som delade Hitlers och nazistpartiets politiska uppfattningar och antisemitiska stämningar förekom i en stor del av världen. När Hitler började upprusta och göra anspråk på territorier var Nationernas Förbund svagt och omvärldens politiker förmådde inte stoppa detta. Få tog notis om, eller engagerade sig i, de allt hårdare villkoren för Tysklands judar. Efter att förföljelsen och morden eskalerat under kriget tog det lång tid innan omvärlden fick information om och förstod omfattningen av övergreppen. Den officiella tyska versionen var att människor skickades österut för att användas som arbetskraft. När sanningen började läcka ut var det i praktiken omöjligt för omvärlden att agera eftersom världen stod i krig och allting ägde rum på andra sidan fronten.
När den tyska krigslyckan vänt och koncentrations- och förintelseläger började befrias 1944 och 1945 nåddes världen av fruktansvärda bilder från de tyska övergreppen. Det tog dock ytterligare tid innan den verkliga omfattningen började uppdagas.
Under den så kallade Nürnbergrättegången efter kriget ställdes ledande tyska nazister och militärer till svars för kriget och för förintelsen. Flera av dessa avrättades eller begick självmord. Därefter har många processer ägt rum mot nazistiska förbrytare som spårats upp, men ett stort antal har aldrig kunnat ställa inför rätta då deras öde är okänt. Många har gått i landsflykt och hållit sig undan, andra har säkerligen omkommit i krigets slutskede utan att detta är känt.
Efter kriget beslutade FN 1947 att staten Israel skulle bildas som en tillflyktsort för judar. Minnet av förintelsen högtidlighålls runtom i världen den 27 januari varje år, men det förekommer även förintelseförnekare som lägger skulden för vad som skedde på judarna själva, eller som helt förnekar att någon förintelse ägt rum.
Böcker och filmer om förintelsen:
- Förintelsen
- Schindler’s List
- God afton, herr Wallenberg