Folkmordet i Kambodja – Röda khmererna
Sammanfattning av folkmordet i Kambodja
Mellan åren 1975 och 1979 styrde Pol Pot och terrorregimen Röda khmererna i Kambodja. Under dessa fyra år sägs de ha mördat runt 2 miljoner människor och de anses ha begått folkmord i Kambodja.
Röda khmererna stod emot allt som kunde anses som högerpolitik och riktade sin terror mot thailändare, chamfolket och vietnameser. Röda khmererna leddes av Pol Pot och med våld och tvång försökte de omvandla landet till ett jordbrukssamhälle vilket slutade med att 25% av Kambodjas invånare mördades.
Vietnam invaderade Kambodja år 1979 och drev iväg de röda khmererna, inte förrän 1990-talet upphörde Röda khmererna att existera i Kambodja.
Bakgrund till folkmordet i Kambodja
Kambodja var tidigare tillsammans med kringliggande länder en fransk koloni, Franska Indokina. Under 1930-talet började lokalbefolkningen sin kamp för frigörelse, företrädesvis genom en kommunistisk rörelse. Fransmännen lät kröna kung Sihanouk som monark i Kambodja, eftersom de trodde att denne skulle vara mer lättstyrd än den tidigare monarken. Detta visade sig emellertid felaktigt.
Efter andra världskrigets slut gjorde befolkningen i området kommunistiska uppror mot Frankrike, t ex i Vietnam. I Kambodja var den kommunistiska rörelsen dock svagare och utvecklingen där var långsammare. I landet kom Khmerfolkets revolutionära parti (senare KKP) att bildas för att utgöra en enad front mot kolonialväldet. Partiet bestod av kommunister, militanta buddhister och nationalister som tidigare fört en kamp mot den japanska ockupationen under kriget.
1954 upphörde det franska kolonialväldet och Kambodja blev självständigt. Till skillnad från sina grannländerna var det inte kommunisterna som grep makten, utan landet blev en monarki efter skickligt politiskt agerande från kung Sihanouk. Kommunisterna sågs snarare som ett hot och utsattes av förföljelse från landets kungahus.
1966 valdes gymnasieläraren Pol Pot till ledare för det kommunistiska partiet. Många av partiets medlemmar hade vid denna tidpunkt gömt sig i djungeln för att undkomma förföljelse, i djungeln började de organisera en gerillarörelse och fann snabbt stöd av landsbygdens stamfolk. Detta ledde till att Shihanouk lät bomba byar där bönderna var särskilt upproriska.
Efter en militärkupp, understödd av USA, 1970 störtades Sihanouk och högergeneralen Lon Nol blev landets ledare. I realiteten hade denne enbart makten i huvudstaden Phnom Penh, men fann även stöd hos landets medelklass. På den kringliggande landsbygden stödde den fattiga befolkningen kommunisterna och var mot regimen, men med hjälp av amerikansk bombning på landsbygden lyckades generalen hålla kvar makten. Det uppskattas att så mycket som hälften av åkerarealen bombades sönder, vilket ledde till hungersnöd.
Röda khmerenas folkmord
Då KKP växte sig starkare började de konfiskera egendom från godsherrar, men även från medelklassen i byar och städer. 1972 utropade kommunistpartiet KKP en ny republik, Demokratiska Kampuchea. Landet blev formellt självständigt 1975 och Pol Pot blev dess ledare. Detta efter att KKP attackerat och intagit Phnom Penh. Lon Nol flydde och många av hans generaler avrättades, liksom andra militärer och ibland även deras familjer under de år som följde.
Det beslutades att evakuera huvudstaden som sågs som centrum för kapitalism. Alla städer skulle avvecklas, liksom privat ägande, handel, pengar och religion. De människor som tvingades lämna städerna betraktades med misstänksamhet på landsbygden såsom potentiella kapitalister och behandlades illa. Stadsborna var inte vana att leva på landsbygden där de blev utnyttjade under närmast slavliknande förhållanden och många dog på grund av sjukdomar eller undernäring. Många tusen människor dog under dessa tvångsförflyttningar under åren som följde. Förföljelse inleddes även av muslimer och inflyttade vietnameser som inte ansågs bekänna den ”rätta” kommunistiska läran.
Skörden 1975 blev dålig. Tjänstemän skickades ut för att utreda skälen för detta. Detta ledde till försök att reformera jordbruket. I detta arbete ingick tortyr och avrättningar av människor som inte hade uppfyllt sin kvot och av sådana som betraktades som ”vietnamesiska och amerikanska infiltratörer och spioner”. Skördarna förbättrades dock inte och svälten blev allt större.
Runt om i Kambodja finns idag flertalet så kallade dödens fält (eng. Killing fields) som användes dör att tortera och begrava offer till folkmordet. Det mest kända är Choeung Ek som ligger utanför Kambodjas huvudstad Phnom Penh
Gränsen mellan Kambodja och Vietnam hade dragits av den franska kolonialmakten. Ett fullskaligt krig bröt ut 1977 då Kambodja och Vietnam hamnade i konflikt om sina gränser. Kambodja fick stöd av Kina medan Vietnam stöddes av Sovjetunionen. Trots stödet från Kina lyckades Vietnam invadera Phnom Penh i januari 1979 och avsätta Röda khmerernas regim. De hälsades då av många kambodjaner som befriare från det styre som föranlett att mellan 600 000 och 2 miljoner människor dött av avrättningar eller svält eller försvunnit spårlöst.
I Kambodja fanns under 1975-1979 tre så kallade säkerhetsfängelsen som användes för att tortera, svälta och avrätta fångar. Ett av dessa fängelser var S-21 Tuol Sleng som ligger i huvudstaden Phnom Pehn. Sedan 1980 är byggnaden ett museum över folkmordet i Kambodja.
På landsbygden förblev de Röda khmererna alltjämt starka under Pol Pots ledning och ett inbördeskrig följde. Oroligheter och inbördeskrig präglade landet ända till mitten av 1990-talet, då de olika fraktionerna slutligen kunde enas om ett gemensamt styre. Pol Pot sattes i husarrest där han senare påstods ha dött av hjärtattack. Stridigheterna ledde till omfattande förluster i människoliv.
Efterspelet till folkmordet i Kambodja
För att uppnå rättvisa och försoning bildades år 2006 den Internationella domstolen i Kambodja på FN:s inrådan för att ställa ansvariga för brott mot mänskligheten inför rätta. Fem personer har åtalats och dömts för tortyr och mord, vilket har bidragit till att uppnå någon form av rättvisa för offren och Kambodjas befolkning som helhet.